BAKGRUND
Tommy Kedja grundade stilen Shintai Kempo 1994. Dess rötter går att finna i Shaolin Kung Fu och Shorinji Kempo. Enligt legenden kom Daruma till Kina under 500-talet och lärde ut stridstekniker - Kalari Payat - som kom att kallas Shaolin Kung Fu. Shorinji Kempo (det japanska namnet på Shaolin Kung Fu) grundades av So Doshin 1947 i Japan. Shintai Kempo är en skola i traditionell kampteknik. Shintai Kempo baseras på beprövade tekniker.

Shaolin Kung Fu
Enligt legenden kom under 500-talet en man vandrande över bergen ifrån Indien till Kina. Hans namn var Bodidharma eller Daruma (japanska). Denne man slog sig först ned i provinsen Liang där den lokala patronen Wu Ti studerade buddhism. Daruma som lärde ut meditation och intuitiv förmåga missuppfattades dock av Wu Ti, vars buddism var inriktad på att frälsa människor till ett liv efter detta och han blev utkastad från dennes domäner. Daruma reste vidare och slog sig slutligen ned vid Shaolin - ett tempel vid berget Hao-shan i det som idag är provinsen Hunan i Kina. Här blev han accepterad och den buddhism som spreds härifrån blev känd som Chan eller Zen i sin japanska översättning. Darumas huvudsakliga utövning av buddhism var sittande meditation (zazen) vilket hans lärjungar utövade flitigt. Lärjungarnas långa meditationsperioder gjorde att deras fysik försvagades och därför bestämde sig Daruma för att lära ut de stridstekniker - Kalari Payat - han lärt sig i Indien. Lärjungarnas fysik förbättrades och de kunde då lättare orka med de långa meditationsperioderna. Efter en period visade det sig att stridsteknikerna var minst lika bra träning som meditationen och stridsteknikerna blev snart den huvudsakliga träningen. Det är denna utveckling som gjort Shaolin-templet så känt världen över.

Shorinji Kempo
I Shaolin finns ett rum med en stor väggmålning föreställande indiska och kinesiska munkar som tillsynes leende och i vänskap tränar med varandra. Denna målning var inspirationskällan till att Shorinji Kempo bildades 1947 i Japan. Grundaren till Shorinji Kempo var So Doshin som under 17 år levde i Kina och arbetade för den japanska underrättelsetjänsten. So Doshin´s täckmantel under dessa år var att han var taoistmunk och genom detta kunde han lättare resa runt i landet och utföra sitt arbete åt den japanska armén. Under dessa år studerade han ett flertal stridskonster och blev i Peking utnämnd till den 21:a mästaren i norra Shaolin Giwamunkarnas skolan. När den ryska armen invaderade Manchuriet 1945, lyckades So Doshin fly med hjälp av hemliga kinesiska sällskapsmedlemmar och blev därmed återförd till sitt hemland Japan. Efterkrigstidens eländiga tillstånd i Japan med dess behov av ett återuppbyggande av moral, nationell stolthet och skapandet av ett nytt människoideal, påverkade So Doshin påtagligt. Genom Dharmaspirit och utövande av stridskonster, vilket innebär ett sätt att nå detta mål, reviderade, utvecklade och systematiserade So Doshin dessa. På detta sätt skapades dagens Shorinji Kempo som då blev Japans modernaste Budo art. Den 12 maj 1980 avled So Doshin, 69 år gammal, efter en tids sjukdom. Han dog i Shorinji Kempons högkvarter, en fantastisk anläggning i Tadotsu på ön Shikoku, som är hjärtat av den numera världsomfattande organisationen Shorinji Kempo.

Shintai Kempo
Stilens grundare, Tommy Kedja, föddes i Stockholm 1958. Vid åtta års ålder såg hans far till att både Tommy och hans äldre bror Roger började träna judo. Pappa Peder, med erfarenhet från både Judo, traditionell Karate, yoga och boxning, öppnade dessutom Gotlands första Budo-klubb 1968, i samband med att familjen flyttade till ön. Här tränade Tommy Karate under sin fars överseende fram till dess att han mötte en Sifu i Kung Fu år 1980. Då fick det istället bli privatlektioner i Kung Fu under två år. När så en Shorinji Kempo klubb öppnade i Visby blev Tommy så pass intresserad att han beslutade sig för att träna Shorinji Kempo istället ­ ett intresse som 1984 förde honom till Japan. Under sex månader studerade han Shorinji Kempo vid Hombu, Shorinji Kempons högkvarter och ²busen² skolan. Under sin vistelse på Hombu fick Tommy en uppenbarelse, han drömde en natt om magnetism, och ledarskap. Budskapet var att han skulle gå vidare och bli en ledare för människor i en egen stil i framtiden. Väl tillbaka i Sverige fortsatte Tommy med Shorinji Kempo men kompletterade med klassisk Ju Jutsu träning och upptäckte därmed delar som han saknade i Shorinji Kempo. Vid det här laget började Tommy utveckla en egen stil. Genom att utnyttja sin kunskap ur traditionell Karate, Judo, Shorinji Kempo, Kung Fu och Klassisk Ju Jutsu utvecklade han Shintai Kempo ­ ett självförsvars- system baserat på hårda (Goho) och mjuka (Juho) tekniker. 1994 var det så dags; Tommy tog steget fullt ut och startade den första Shintai Kempo klubben. Klubben ansökte om och fick inträde i Svenska Budoförbundet samt World Kobudo Federation. Den 9 juli 2000 bildades Svenska Shintai Kempo Förbundet. Stilens symbol är tagen ur familjen Kedjas familjevapen, en cirkelformad kedja. Att träna och utveckla sin kropp och själ är Shintai Kempos kärna. Shintai Kempo har en början men inget slut. Sakta men säkert sprids stilen vidare.

Vad är Shintai Kempo?
Tommy menar att det är ett annat sätt att se på träningen och dess tekniker än vad han lärt sig tidigare. Shintai Kempo är skapad för att kunna tränas en gång i veckan, eleven behöver inte vara vältränad eller behöva offra familj, vänner, studier med mera. Själv har han tränat och studerat tekniker 6 dagar i veckan under alla dessa år. Shintai Kempo är en skola i traditionell kampteknik. Det är en tekniksammansättning av klassiska grundtekniker i hur man vrider armar, blockerar, fäller, sparkar, slår och låser. Shintai Jutsu är ingen ny stil med en massa nya tekniker, utan baseras på beprövade tekniker. Mycket ligger istället i att förstå möjligheten i en enda grundteknik. Teknikerna skall ligga som en ryggrad och inte som ett förkläde. Rörelsemönstret baserar sig på Shorinji Kempons sätt att röra sig, som i sin tur delvis är inspirerad av Shaolin Kung Fu och Daito Aiki Jutsu (en av de äldsta Ju Jutsu stilarna i Japan).

Tillbaka